Tjuvar i Söderhamn,

 

Jag har bott i Söderhamn när jag var liten. Mitt på Köpmangatan som var huvudgatan med alla affärer och ett torg. 

Varje år så ställer dom till med surströmmings fest i stan, Strömmingsleken, då hela centrum fylldes av karuseller, marknadsstånd och stora tält med strömmings bord. 

Centrum spärrades av, men eftersom jag bodde innanför så kom vi in gratis, det var bara att gå ner så var vi mitt i festen, Jag sprang där ibland stånden och människorna, 

Strömmingsleken i Söderham

Doften av sockervadd surströmming och blöt tältduk påminner mig fortfarande om barndomen i Söderhamn.

Rakt genom Söderhamn rinner en å och det finns många broar, Jag brukar krypa över på brospannen ibland när ingen ser.

Mamma jobbade mitt på torget på pressbyrån. det var en liten kiosk där jag kunde läsa alla serietidningar gratis(om jag läste försiktigt) och äta krossade mums-mums.

foto John Bjurqvist

Bananspindeln

Varje gång bananerna kom till den lilla pressbyrån mamma jobbade i kunde det hända att det fanns spindlar i kartongerna. Jag tyckte det var jätte läskigt att hjälpa till med att packa upp bananer och kan än i dag rysa när jag greppar en knippe bananer i affären. Läste faktiskt i år om ett spindel fynd i banankartonger.

Där fanns också en stor leksaks affär på torget, men med världen elakaste tant, man vågade nästan inte att gå dit, för om man inte tänkte köpa något så kasta hon ut oss. Jag kunde inte förstå hur hon kunde jobba i en leksaksaffär !

Ovanåkers Hembygdsförening / Edsbyns Museum
Georg Gagnehed

Just den här dagen var det inte det som uppfyllde mina tankar, det var tjuvarna!

Det hade varit inbrott på våran skola och bara i vårt klassrum! Där saknades klasskistan! den gemensamma sparbössan som (vi som kunde) samlade klassresepengar. Varje månad fick jag pengar med mig som jag lade i mitt fack nr 14.

Jag kommer ihåg Greta som i smyg fick en slant av fröken varje månad och kunde gå fram hon också.

Det hördes när man släppte mynten, varje fack hade små bleck lådor som skramlade.

Fönstret var uppbrutet till vårt klassrum och den stora kistan var det enda dom hade tagit.

Sorgen var stor nu var hela klassresan förstörd och det var många som grät.

Ett tag trodde jag att det var "Rödnäsa" som varit framme ! men han var egentligen bara stadens snälla original .En harmlös herre  med en stor röd näsa på  en gammal damcykel med styret fullt av påsar. Men alla barn var rädda för honom. 

(Han står som staty utanför Söderhamns bibliotek nu)

Johan Valfrid Eriksson född  1906, död i Söderhamn 1998.

Söderhamns Kameraklubb

Jag och en kompis smög utanför fönstret på skolan senare på kvällen och letade spår. Vi hade några misstänkta äldre tuffa killar som rökte som vi spanade på.

Dom hade mopeder! bara det var misstänksamt, Vi räknade ut att kistan måste ha varit jätte tung så det måste ha varit killar med mopeder som var tuffa och rökte. Som vågade och orkade köra bort stöldgodset.

Vi han aldrig med att förfölja killarna, dom var för snabba med sina moppar så vi beslöt att gå hem igen, det började bli mörkt. När jag kommer förbi skolan igen så slår det mig att vi inte har letat i buskarna och jag tittar in under dom täta bladen ”DÄR” ligger kistan, full med pengar men med ett lock som är illa tilltygat men oöppnat. Dom har försökt att öppna den men inte lyckats.

Nästa dag är jag klassen hjälte och jag fick berätta min historia många gånger,

Var vi sedan åkte på klassresa, det har jag glömt.

Lite julstämning på Köpmangatan där jag gick och drömde utanför skyltfönstrena som liten


Bilder http://www.dibis.se och mig själv
http://www.dibis.se/index.php?a=a&id=77
Hanebo Hembygdsförening